när stressen tar vid

Blir seriöst rädd för mig själv. Depressionen och ångesten tar över allt mer. Inte ens materiell lycka existerar längre i min värld, utan ångesten ligger och trycker i räkningar och delbetalningar. Det är en fruktansvärd känsla. Jag vet inte om jag ens kommer klara att stiga upp ur sängen imorgon. Vilken dag som helst kommer jag inte kunna förflytta mig längre. Det är som något bara trycker ner mig, ner mot jorden, in i mig själv. Helvete. Det här slutar illa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0