Skaffa hjälp! På riktigt.
Jaha. Här sitter jag tre på natten med alla lampor tändda och är för panikslagen för att somna om. Skaffa hjälp! På riktigt.
när stressen tar vid
Blir seriöst rädd för mig själv. Depressionen och ångesten tar över allt mer. Inte ens materiell lycka existerar längre i min värld, utan ångesten ligger och trycker i räkningar och delbetalningar. Det är en fruktansvärd känsla. Jag vet inte om jag ens kommer klara att stiga upp ur sängen imorgon. Vilken dag som helst kommer jag inte kunna förflytta mig längre. Det är som något bara trycker ner mig, ner mot jorden, in i mig själv. Helvete. Det här slutar illa.
att hela tiden undra vad man själv gör för fel är något av det vidrigaste som finns
Jag går sönder bit för bit. Hur ska jag ta mig ur det här?
