what to do, where to go?
Igår hände det. Det som jag varit så fruktansvärt rädd för, men ändå lyckats förträngt och berabetat bort. Jag blev dumpad. Inte för han hittat en ny den här gången, eller vad vet väl jag egentligen, utan för att jag bor för långt bort. Något jag verkligen inte kan rå för i dagsläget. Och igår blev även första gången jag grät över en man, eller kille eller vad man nu vill kalla det för. Jag grät även idag. För ett år sedan skulle jag bli förbannad på mig själv och undra vad jag är för en idiotjävel som inte kan hantera mina känslor, att visa sig sårbar för någon annan. Jag tänker varje sekund att jag bara hoppas på att han ringer upp och ångrar sig. Jag är så himla ledsen att jag just nu inte riktigt vet var jag ska ta vägen.
