dödsångest åter
har nästan hela sommaren varit sjuk, hela jag. Vid det här laget har jag glömt bort hur det känns att vara frisk, på riktigt. Att varje steg man tar känns som man gått flera mil, att aldrig orka göra något. Det är jobbigt. Fast jobbigast är nog dödsångesten det för med sig, tänk om allting bara en dag går för långt och gör slut på mig? Nej. Inte tänka så. INTE!
